Ur vinklar och vrår hittas perspektiv och spår av Miraklet och dess sår.

Låt oss börja med en utopi där vi inte behövde försvara oss mot varken våld, jante eller hat.

Där trygghet, lust och inspiration fick ljuda som ett underbart kantat.

Där den sunda visionen om en frisk värld tog sats,

där kunde vi bygga människans palats.

Men var är det stolta folket som kunde ställa sig upp i ur och skur.

Människans urkraft, där folk faktiskt kunde kämpa som djur.

Men har folket kanske fängslats i en psykologisk bur?

En påhittad ideologi som vi blint anpassar oss till just nu,

där ifrågasättandet inte finner plats 

och betraktas som något på en förbränningsplats.

Är en generös rostfri demokrati bara en Utopi, 

eller kanske en gömd hierarki?

Dagsljuset växer när respekten mot andra motar bort skuggans tundra, 

och bjuder in Etikens och omtänksamhetens välmående att beundra. 

Automatiskt växer den trygga känslan av en underbar  plats 

på detta miraklets landningsplats.

Kanske skapar man en kedjereaktion med ljusare nyanser!
Likväl som den förtryckar-attityd som har sin dominoeffekt i dagens danser.
I budskapets skimmer där man gärna hjälper

men i samma andetag samtidigt stjälper. 

Omyndigförklarar alla som tycker.

Hur var det nu igen med härskarteknikens nycker.

I samma andetag som det ogästvänliga själv växer sig stark

och suger i sig hela livets  färgskala som det vore knark.

Ensidigt och fallande,
stängt och grått
vissnar nu miraklet
av mångfald och kärlek som vi en gång fått.
Tillgängligt med förgyllande effekter

som gnistrat i våra dräkter. 

Där står kärleken naken 

som ett mirakel som än så länge är vaken.

Men döden och dom döda tingen har nu fått sitt eget liv,

där vi lever offras våran  egen tid för respektlöshet, 

död och dess defekter!  Låt oss slippa känna dödens andedräkter.

Svärdet av ljus vässas! 

Kanske kan nya värderingar och funderingar processas. 

Olika kunskaper och förmågor där ärlighet kan inspirera,

och där vi faktiskt kan bli flera.

En frisk och sund vision av en ny tid där också livet har sin plats. 

Där vi alla får känna oss behövda som är motsatsen till att vi blir helt förförda 

av egoismens och ansvarslöshetens börda.

Nu känns kärlek, respekt och etik  som en myt.

Och den kreativa underbara fantasin snart fastnat i blyet.

Ett kontrollsamhälle som snabbt växer fram

Där man tror att man kan tämja alla till lamm.

Vad skall då livet värna om inte inspirationen, olikheten och lusten får tjäna.


När alla pusselbitar är putsade modellerade och spröda,

finns det då utrymme kvar för livets underbara gröda.

Plötsligt sitter vi fast i ett kugghjul som drar en last

av mammons växande och förförande kvast som sopar bort vår egen gnista

för livets och miraklets mänskliga och underbara Altavista.

Jan 2020 lanserades denna text jag skrivit i Marknadschefernas magasin.

Magnus Rosén


Lämna en kommentar